Detta enastående byggnads- och minnesmärke från den tyska renässansen skapades 1585-90 som jakt- och sommarresidens åt landsgreven Wilhelm IV von Hessen-Kassel. I salarna och gemaken finns fantastiska väggmålerier och stuckaturer i tysk-flamländsk senrenässansstil. Slottskyrkan, en protestantisk predikokyrka, är speciellt representativ. I centrum står den praktfullt utsmyckade predikstolen med altaret och orgeln längs en tvärgående axel. Orgeln är Mellaneuropas äldsta fortfarande brukbara orgel med pipor av trä. Under en av de tidiga absolutistiska furstarna, landsgreven Moritz von Hessen-Kassel, skapades ytterligare ekonomibyggnader samt trädgårdsanläggningen med terrasser i italiensk-fransk stil.

Denna kyrka, som byggdes mellan 1437 och 1509, är en av Thüringens vackraste hallkyrkor.  Redan 1525 satte landsgreven Philipp von Hessen in den förste evangeliska prästen här och i februari 1537 predikade här några av dåtidens mest namnkunniga protestantiska teologer, däribland Martin Luther, som gav två predikningar. I den dåtida paramentkammaren, som numera kallas för Lutherstube, finns ett litet kyrkomuseum.

Den mellersta byggnaden från 1412 hör till en av de fem fortfarande bevarade ”stenhusen”, som påminner om att staden en gång i tiden var rik. Det var i rådhuset som det Schmalkaldiska förbundet bildades. Under åren 1530 och 1543 var det dessutom förbundets viktigaste rådscenter. Om händelserna på 1500-talet påminner vapnen från förbundets medlemsstäder som finns i förhallen, där man också visar upp en byst som föreställer Luther av konstnären Wieland Förster från Berlin (1996) liksom en väggmålning som visar hur staden såg ut på 1500-talet. 

Detta hus från mitten av 1300-talet är det ståtligaste av alla borgarhus i Schmalkalden. Med anledning av det Schmalkaldiska förbundets kongress 1537 bodde påvens sändebud Nuntius Peter van der Vorst här.

Detta var landsgreven av Thüringens säte fram till 1241. Från 1360 blev det von Hessens säte och från1551 säte för änkan Elisabeth von Rochlitz, syster till landsgreven Philipps von Hessen. Under det Schmalkadiska förbundets kongress 1537 fungerade huset som förhandlingsplats för de protestantiska teologerna. Tack vare tillkomsten av ett av de äldsta profana väggmålerierna i Mellaneuropa i ett rum i källarvåningen från 1225/30 - Iwein-sagan efter eposet om Hartmann von Aue – räknas Hessenhof till ett av de mest betydelsefulla byggnads- och konstminnesmärkena i Thüringen. Man förmodar att det var här som den heliga Elisabeth och Ludwig IV tog farväl av varandra den 27 juni 1227.

Dr. Martin Luther bodde här på andra våningen mellan den 7 och 26 februari 1537 under de mest betydelsefulla dagarna för det Schmalkaldiska förbundet. Han var här som gäst hos skattmästaren Balthasar Wilhelm. Det var här som han predikade och publicerade sina berömda Schmalkaldiska artiklar, den evangelisk-lutherska kyrkans trosbekännelse som blivit världsberömd. En relief från 1687 med inskription och en svan som sinnebilden för reformatorn och Melanchtons sigill påminner om detta.

Vid Lutherhuset börjar Martin Luthers vandrarväg (17 km) som följer Luthers resväg från 1537 och leder till Tambach-Dietharz. I Luthers lägenhet finns utställningen "Skapa en stat med tron - Philipp den Stormodige, landsgreve av Hessen 1504-1567" att beskåda.

Precis som alla andra förnäma stenhus i staden utmärks även detta av sina raka trappstensgavlar.  Under årtionden användes huset av den Ridande Posten, men förvandlades 1664 till apotek. I en sidoflygel bodde Philipp Melanchthon 1540.