Lutherstaden Eisleben är en av de äldsta städerna mellan Harz och Elbe. Det var här som Martin Luther både föddes och dog. Hans födelsehus och museet ”Luthers Sterbhus“ tillhör sedan 1996 UNESCO:s världskulturarv. Dessa båda platser är de mest betydelsefulla när det handlar om Martin Luthers liv och leverne.
Utöver detta finns det ytterligare ett flertal spår efter reformatorn. Den medeltida marknaden i stadens centrum, rådhuset, Mansfeldsgrevarnas stadsslott liksom de flotta borgarhusen berättar en historia om en stad som vuxit under århundradens lopp. Eisleben nämns för första gången officiellt 994 och fick sina stadsrättigheter på 1100-talet. På 1400-1500-talen utvecklades Eisleben - i första hand tack vare brytningen av kopparmalm - vilket förvandlade staden till en av de mest betydelsefulla i grevskapet Mansfeld. Det var under denna blomstrande tid som Eisleber Neustadt bildades, en ort för gruvarbetare med St. Annakyrkan och det intilliggande augustiner-emeritklostret. I egenskap av distriktspräst för augustinerorden besökte Luther denna plats ett flertal gånger.
Martin Luther föddes i Eisleben den 10 november 1483 och döptes en dag senare i Sankt Petri-kyrkan. Hans födelsehus, som är ett typiskt boningshus i borgerlig stil, härstammar från 1400-talet. Stora delar av det förstördes under stadsbranden 1689. Staden Eisleben köpte tomten och lät bygga upp huset på nytt varpå man redan då passade på att inrätta ett Luthermuseum för pilgrimer. Detta betyder att Martin Luthers födelsehus är ett av de äldsta i sitt slag i hela Tyskland.
Luther dog 1546 i sin födelsestad. Den 28 januari detta år reste reformatorn till Eisleben för att medla i stridigheter mellan de Mansfeldska grevarna. Vid den tiden var Luther redan märkt av sjukdom, men lyckades ändå klara av sitt medlaruppdrag. Under natten mellan 17 och 18 februari dog Martin Luther i Eisleben, 62 år gammal.
Ovanför marknadsplatsen i Eisleben står huset som i dag påminner om Luthers död. Sedan 1726 kallas det för Luthers sterbhus. Den preussiske fiskalen köpte det av just denna anledning 1862 och förvandlade det till ett minnesmonument. De olika rummen i museet heter precis som de gjorde i bouppteckningen: Sovrum, dödskammar och förhandlingsrum. 1894 fick rummen en ”historisk utsmyckning” och till de intressantaste objekten här hör svepningen till Luthers kista och hans dödsmask.