Martin Luther på Wartburg

Luther och Wartburg - det finns knappast något namn och någon plats som är så intimt förknippade med varandra som dessa båda. Och detta trots att reformatorn vistades här under en relativt kort tidsperiod, nämligen mellan 4 maj 1521 till 1 mars 1522. Å andra sidan översatte han under denna tid bibeln till tyska, en prestation som gjort Wartburg till en världsberömd skådeplats för reformationen. Men skall man vara petnoga skapade han under vintern 1521/22 "bara" det nya testamentet i denna lilla cell i fogdeborgen. Det skulle dröja ytterligare tolv år innan den kompletta Lutherbibeln var klar. Tack vare översättningen av evangelierna gjorde Luther även en insats för det tyska språkets enhetlighet.

Hur hamnade reformatorn på Wartburg, då? Efter ett dumdristigt uppträdande på riksdagen i Worms befann sig Luther i fara och det var uppenbart att han måste föras i säkerhet. Ett överfall fingerades, till vilket Luther för sakens skull motvilligt samtyckte. Under kvällstimmarna den 4 maj placerades han på sitt gömställe i Wartburg. Det var här han förvandlade sig till Junker Jörg och lät skägget och håret växa så att han såg ut som en riddare. Han klädde sig elegant med ett svärd vid sidan så att ingen längre skulle kunna känna igen honom.

Den rofyllda omgivningen och gott om tid ledde till en av de mest produktiva stunderna i hans liv. Eftersom han inte hade något annat att göra började Luther översätta det nya testamentet - och detta på bara tio veckor. I motsats till sina föregångare utgick Luther från den grekiska förlagan. Från Luthers brev kan man utläsa hur ensam han kände sig i sin exil. Han avslutade alltid sina brev med antingen namnet på den ensliga grekiska ön "Patmos", "i förskingringen" eller "från fåglarnas rike". Det är oklart om han med det sistnämnda syftade på de snövita Wartburgduvorna, det eviga kvittrandet i skogen eller om han syftade på borgförvaltaren Hans von Berlepsch, på vars vapensköld fanns fem papegojor avbildade. Denne måste ha tagit väl hand om sin skyddsling, men det verkade som om varken den rikliga maten eller jaktutflykterna, som han fick följa med på, skänkte Luther något större nöje.

Trots att Martin Luther i sina brev rapporterade om allehanda ting och då även om de spöklika oljuden han hörde bakom de gamla murarna, som påminde honom om djävulens existens, nämnde han aldrig med ett ord att han lär ha kastat en flaska med bläck mot en plågoande. Förvisso kämpade han mot det onda med hjälp av bläck och gåsfjäder, men legenden om reformatorns kamp mot sin gudlösa vedersakare lyftes först på 1600-talet fram i ljuset som en av beståndsdelarna i historien om Wartburg. I takbjälkarna i det som redan 1574 kallades för "Dr. Martinus kammare" har man sedan många generationer tillbaka ristat in sina namn och årtal och ännu i dag frågar folk efter bläckstänket som vid något tillfälle hade bleknat, men som fram till slutet av 1800-talet alltid återkom på nytt.