Lutherstaden Eisleben är en av de äldsta städerna mellan Harz och Elbe. Det var här som Martin Luther både föddes och dog. Hans födelsehus och museet "Luthers Sterbhus" tillhör sedan 1996 UNESCO:s världskulturarv. Dessa båda platser är de mest betydelsefulla när det handlar om Martin Luthers liv och leverne.

Utöver detta finns det ytterligare ett flertal spår efter reformatorn. Den medeltida marknaden i stadens centrum, rådhuset, Mansfeldsgrevarnas stadsslott liksom de flotta borgarhusen berättar en historia om en stad som vuxit under århundradens lopp. Eisleben nämns för första gången officiellt 994 och fick sina stadsrättigheter på 1100-talet. På 1400-1500-talen utvecklades Eisleben - i första hand tack vare brytningen av kopparmalm - vilket förvandlade staden till en av de mest betydelsefulla i grevskapet Mansfeld. Det var under denna blomstrande tid som Eisleber Neustadt bildades, en ort för gruvarbetare med St. Annakyrkan och det intilliggande augustiner-emeritklostret. I egenskap av distriktspräst för augustinerorden besökte Luther denna plats ett flertal gånger.

Under Luthers inflytande utnämndes St. Annakyrkan till den första evangeliska predikokyrkan i Mansfelder Land. Annakyrkans s.k. Steinbilderbibel med sina 29 reliefer i sandsten, som föreställer de fyra evangelisterna och scener ur det gamla testamentet, är speciellt betydelsefull.

Endast ett stenkast från Martin Luthers födelsehus ligger St. Petri-Pauli-kyrkan, en sengotisk hallkyrka. Om du besöker kyrkan kommer du att imponeras av de uppåtsträvande pelarna och nätvalvet. Det var här som Luther döptes på Mårtensdagen den 11 november 1483, en dag efter sin födelse. "Lutherdopstenen" i altarrummet påminner om denna begivenhet.

St. Andreaskyrkans mäktiga klocktorn reser sig på ett imponerande sätt över marknadsplatsen. Denna sengotiska hallkyrka byggdes på 1400-talet. Det var här som Luther höll sin sista predikan och det var här som hans svepning bevarades innan den fördes till Wittenberg. I sidokoren finns Mansfeldgrevarnas gravminnesmärken.

Framför Eislebens portar ligger cistercienserklostret Sankt Marien vid Helfta. Det grundades 1229 vid foten till Burg Mansfeld. 1258 flyttade nunnorna till Helfta och under tiden som följde skulle klostret utvecklas till ett betydelsefullt religiöst och kulturellt centrum i Europa. Tre kvinnor står för klostrets attraktionskraft när det gäller tysk mystik och litteratur under 1200-talet: Gertrud den Stora, Mechthild von Magdeburg och Mechthild von Hackeborn. Under 450 är fanns det inget klosterliv i Helfta. För tio år sedan fick klostret dock en kvinnlig församling igen. Sedan dess har det blivit en populär pilgrimsort längs Straße der Romanik.

Landskapet i Mansfeld, som utseendemässigt är präglat av arvet från gruvindustrin, visar med all önskvärd tydlighet att det är en del av Vorharzland. Här finns skogar och berg, olika strövområden kring sötvattensjön och gamla borgar och kloster som lockar till besök.